Jag önskar jag visste varför du gör såhär mot oss och framföra allt mot dig själv.
Jag känner inte igen dig, vet inte vem du är. Du är bara helt konstig nu.
Kusin jag fattar inte.
Hur tänker du nu?
Tänker du på hur din son mår av allt detta?
Jag saknar dig. Saknar dig när du var min bästa vän och personen jag kände. Jag älskade dig. Men den du är nu hatar jag. Det gör ont att se. Vet inte vad du tänker om du ser detta. Men antagligen inte något som du skulle tänka om du tog dig ur skiten. Förstår du inte vilken smärta du ger oss i din närhet?
Om du bara visste hur tårarna rinner pga dig. Sned steg efter sned steg i ditt liv och det slutar såhär?!
Vad är det här för värld?
Jag saknar våra samtal och tjafs. Kommer det någonsin att bli som förr?
NEJ! Jag tror inte det. Ingenting kan laga det här. Inte ens tiden kommer att läka dessa sår. Du hade sumpat mycket, många chanser innan detta sned steget som kom nu. Nu har du sumpat alla dina chanser. Jag kommer aldrig någonsin att våga lita på dig igen. ALDRIG!
Kan du inte bara få bli normal igen?
Helvete!!
28.1.09
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Fina Micha,
SvaraRaderaJag tänker på dig. En massa.
Jag mår sådär. Maten är skit, tar imot som in i helvete. Nu är förkylningsjävlen på besök också, så jag sitter och trycker i mig alvedon.
Förövrigt är jag allmännt deppig och utan livsglädje.
Hur mår du själv underbara vän?
Fungerar maten?
Får du hjälp?
Du skall veta att jag inte har jätte många riktiga vänner. Även om jag aldrig träffat dig i verkligheten, utan bara haft kontakt med dig genom ord, så är du en av mina riktiga vänner.
Jag står vid din sida. Även om du inte ser mig.
Din Clara