Fyra år och smärtan är lika stor..

Efter nästan fyra år ser jag en dokumentär om Henke på tv.
Där visas bilder på dig. På bron, och din mamma är med i dokumentären.
När bron visas i början av filmen högger det hårt i hjärtat. Tårarna bränner lite lätt.
Dom filmar från bron och ner på marken där du hittades. Under bron står det R.I.P Jonny med blå text. Det är blommor och ljus på minnesplatsen. Henke läser upp texten han skrivit till dig och lagt dit.
Första bilden på dig visas och tårarna rinner ner för kinderna. Din mamma berättar om hur hon pratat med dig i telefonen precis innan du hoppade, din syster hann precis fram. Hon såg dig hoppa, hon såg dig slå i marken.
Det var ingen som tog dig på allvar när du sa att du skulle hoppa. Det var inte förrän efter samtalet med din mamma som folk fattade att du menat allvar med det du sagt.

Efter fyra år gör det fortfarande lika ont. Du var som en extra bror. Den som fanns att vända sig till när de andra inte klarade av att hjälpa till.
Men en dag var du borta.
Nu är du en ängel uppe i himlen som väntar på oss.
Hoppas att du har det bra, vännen!

Vila i frid.
Jonny Bäckström
16.01.1982 - 16.04.2005

(Dokumentären går i repris den 9/4 klockan 15.55 svt 2 och den 11/4 klockan 21.00 svt 24)