Då börjar det igen.

Någonstans visste jag att det var precis det här som skulle hända.
Än en gång får jag gå igenom att folk lämnar mig. Bara för att jag är som jag är.
Bara för att jag inte vill festa och faktiskt är rädd för att få i mig kalorierna så blev Joffa sur på mig. Hon sa att jag kunde sagt tidigare att jag inte kunde komma. Men samtidigt så är det inte så lätt. Jag vet inte vad jag ska säga. Har ingen som helst aning.
Det är ju precis det här jag är rädd för. Att folk ska bli sura på mig och inte vilja umgås med mig. Bara för att jag är som jag är just nu. Bara för att jag inte är som er. Men varför kan ni inte acceptera mig för den jag är då?
Måste man alltid fika, äta eller dricka när man ses?

Jag tycker verkligen att det är jobbigt när folk blir sura på mig bara för att jag inte vill dricka alkohol eller gå på fest. Men sån är jag. Det är väl bara att inse.
Men jag antar att jag får vänja mig vid att folk blir sura på mig och lämnar mig ensam kvar här.
Och om jag inte kan bli accepterad för den jag är så fattar jag inte vad jag gör här. Det är ju ingen idé isåfall.
Det känns ju meningslöst med vänner som surar så fort det inte blir som dom har tänkt.
Jag är ledsen, men jag har inte valt det här.
Jag valde inte att leva såhär..