6.1.09

Längesen jag skrev..

Hej alla.
Nytt år och nya möjligheter säger alla.
Men jag frågar mig själv: varför börja om från början bara för att det är ett nytt år?
Är det inte bara bättre att fortsätta som vanligt och försöka göra någonting lite bättre ist för att sätta höga krav på sig själv?

Jag hade en underbar nyår tillsammans med några vänner. Vi festade och hade roligt i frölunda. Men när jag skulle hem så kom inte spårvagnen, vilket gjorde att jag fick lite panik för att jag antagligen skulle missa sista bussen i stan osv. Men som tur var så kom det en spårvagn som gjorde att jag hann med bussen. Marcus var snäll nog att följa mig hela vägen in till stan och väntade på bussen med mig innan han åkte hem till frölunda igen. Sjukt sött. :)
Dagen efter nyår var slapp. Det var mycket sovande och läsande. Men det var skönt efter kvällen/natten innan.

I fredags åkte jag hem till Frida i Ängelholm för att tillbringa helgen där. Jag fick gå upp ganska tidigt för att hinna med allt packande och sånt. Sedan skulle pappa köra mig till centralen, och på vägen stannade vi och köpte mc donalds till mig. Väl på tåget ick jag ingen plats så det var bara att sitta på väskan och se glad ut i typ 2 timmar innan jag var framme. Tack min mobil och alla som var sociala på sms. Det gjorde resan lite roligare.
När jag väl kom fram möttes jag av en glad Frida som överföll mig med kramar haha.
Sedan gick vi hem till henne och åt ostkaka innan vi tittade på typ fyra filmer på raken och fick skrattanfall efter skrattanfall. Helgen fortsatte med mycket film tittande och snack om allt mellan himmel och jord. Vi träffade också Stoffe, Gurra, Säbbä och David. Dt var mysigt att se alla igen. Det var en underbart trevlig helg och resan hem fick jag en plats så då var det musik i öronen och sömn hela vägen hem för det var det brist på hela helgen.
Tack frida för denna helgen, det måste göras om snart igen! <3

Stoooora kramar, Micha

1 kommentar:

  1. Hej vännen.. Kanske det är så. Det är bara så sjukt svårt att säga till sig själv att man blir ännu sämre. Jag vill ju inte äns. Min ANOREXI vinner på att jag är hemma. Därför kommer jag att stanna hemma också. Så är det bara.
    Min mamma är underbar. Hon är den ända som får mig att äta.. Klarar inget utan henne.
    Hur mår du? Stämmer det som du skriver ovan, eller mår du riktigt uselt?
    Du kämpar, det är det ingen tvekan om. Fortsätt med det.
    Kramar
    Lara

    SvaraRadera