Det rinner sakta tårar ner för kinderna.
Hela kroppen skakar och känslan av att vara helt ensam träder fram.
Känslan av att vara totalt värdelös.
Varför är man kvar när allt är ett enda stort mörker?
28.7.09
Ångestfyllt.
Ögonen är tomma.
Det rinner sakta tårar ner för kinderna.
Hela kroppen skakar och känslan av att vara helt ensam träder fram.
Känslan av att vara totalt värdelös.
Varför är man kvar när allt är ett enda stort mörker?
Det rinner sakta tårar ner för kinderna.
Hela kroppen skakar och känslan av att vara helt ensam träder fram.
Känslan av att vara totalt värdelös.
Varför är man kvar när allt är ett enda stort mörker?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Kära vän, tror du ens en enda sekund att jag inte saknat dig?
SvaraRaderaJag har bara inte velata vara för påträngsen, då jag skrivit några gånger utan att ha fått svar. Men tro mig, i tankarna mina har du alltid funnits. Framförallt på kvällen när mörkret omslingrar mig och mina tankar, och rädslan växer som en sten över bröstet. Det är då jag undrat hur DU mår. Så hur mår du, just denna sekund?
Svara när du orkar, men lova mig älskade vän: svara.
Din Clara ♥