Olycka.

Jag är så olycklig. Det finns där hela tiden, gnager, river, sliter, trycker, det finns i och runtom mig. Man är aldrig ifred. Jag är så arg att jag snart spricker inombords. Jag vill bara gråta tills tårarna tar slut, slå på något så det går sönder, skrika så att det inte finns någon röst att kvar. Jag vill inte gråta mig till sömns längre, jag vill inte få ångest efter varje måltid, jag vill inte skada mig, jag vill inte kräkas, jag vill inte träna. Jag vet faktiskt inte vad jag vill längre. Jag vill bort, bort från livet. Orkar inte det här. Bort, bort, bort BORT från mitt liv!!