Varför?

Jag önskar jag visste varför du gör såhär mot oss och framföra allt mot dig själv.
Jag känner inte igen dig, vet inte vem du är. Du är bara helt konstig nu.
Kusin jag fattar inte.
Hur tänker du nu?
Tänker du på hur din son mår av allt detta?
Jag saknar dig. Saknar dig när du var min bästa vän och personen jag kände. Jag älskade dig. Men den du är nu hatar jag. Det gör ont att se. Vet inte vad du tänker om du ser detta. Men antagligen inte något som du skulle tänka om du tog dig ur skiten. Förstår du inte vilken smärta du ger oss i din närhet?
Om du bara visste hur tårarna rinner pga dig. Sned steg efter sned steg i ditt liv och det slutar såhär?!
Vad är det här för värld?
Jag saknar våra samtal och tjafs. Kommer det någonsin att bli som förr?
NEJ! Jag tror inte det. Ingenting kan laga det här. Inte ens tiden kommer att läka dessa sår. Du hade sumpat mycket, många chanser innan detta sned steget som kom nu. Nu har du sumpat alla dina chanser. Jag kommer aldrig någonsin att våga lita på dig igen. ALDRIG!
Kan du inte bara få bli normal igen?


Helvete!!

Fina kommentarer bland annat.

Hejsan.

Som ni antagligen redan har märkt så skriver jag inte så mycket i bloggen just nu. Det beror på att jag inte mått så jätte bra den här perioden. Jaghar haft en riktigt dålig vecka.. Eller två riktigt dåliga veckor om jag ska vara helt ärlig. Det har varit bråk hit och dit och pluggande och prov som inte gått så bra.

Jag har egentligen inte så mycket att skriva med tanke på att det bara är tråkiga saker som har hänt nu de senaste veckorna..

Men, jag vill berätta att jag har några av de underbaraste vänner man kan ha. Det har under de här två veckorna visat sig vilka som är mina riktiga vänner. Vilka vänner som står kvar vid min sida även om jag slutar svara på sms och samtal en period och inte hör av mig på ett tag. Jag vill bara säga tack till er. Det är ni värda efter erat stöd och för att ni orkar med mig de perioder jag är sånhär.

Min vän, Nina, en av de bästa vännerna jag har i skolan skrev en jätte lång kommentar på min bilddagbok för några minutersedan. Den träffade mer än rakt i hjärtat och det värmde riktigt mycket. Hon är den som skickar sms och frågar efter mig när jag inte är i skolan. Hon är den som hör av sig på loven för att hon sakna en sån som mig. Hon är helt klart en av de bästa.
Sen har jag alla på tonår som finns där för mig och ger mig uppmuntrande komplimanger. Eller Joss som skickar fina bibelord via sms och kommenterar bloggen med länkar till fina youtube klipp.
Och Clara. En helt fantastisk tjej som lämnar fina kommentarer och som läser min blogg. Jag har aldrig träffat henne men hon verkar vara en helt underbar person. Tack för alla fina kommentarer. Dom betyder riktigt mycket!

Men den som ändå står mig närmast är nog Tove. Storasyster som hjälper mig mest av alla människor på denna jord. Som står vid min sida och stöttar mig genom allt. Det är hon som vet mest om mig och som känner mig bäst under min fejkade fasad som jag byggt upp. Hon känner mig bakom den Micha som jag visar utåt. Jag är glad för det, Tove är enormt viktig för mig!

Sen finns det fler som jag inte nämnt men som verkligen betyder jätte mycket för mig. Tack för att ni finns där allihop. <3

Ni som försöker bestämma över mig och leka mammor. Er gillar jag inte särskilt mycket längre. Ni vet nog vilka ni är ni också ;)

Ha en fin lördag allesammans!
Puss och hej, för den här gången :)<3

Jobbiga dagar..

Jag kan inte säga att jag mår direkt superbra just nu.
För det gör jag inte. Jag har haft två dagar som har varit helt down.
Jag sov hela dagen igår nästan. Jag klämde in lite träning på eftermiddagen och ett litet mål mat.
Idag blev jag sur för att min pappas fru hade tvättat min vadderade bh i tvättmaskinen så den är förstörd. Och eftersom jag rean var helt deppig tog jag det jätte hårt. Hela dagen har tårarna trängt bakom ögonlocken. Men jag har kämpat emot. Lagt på ett leende och spelat glad. Åkte till uddevalla och träffade Honung en stund för att jag inte orkade vara hemma. Orkade inte med Göteborg och all skit som finns här. Tack Honung! Sen åkte jag hemmåt. Tänkte klämt in en bussfärd till borås men missade bussen dit, så det var bara att åka hem.
Jag tycker att det är skönt att sätta sig på bussen och bara åka utan något mål, bara vara liksom. Låta tankarna springa iväg någonstans långt bort. Och framförallt, de finns INGEN som kan tjata på dig undertiden som du sitter på en buss och inte är bland någon du känner.

Jag kom hem förut och satte mig vid datorn. Klickade runt på bilddagboken en stund innan jag läste lite bloggar som jag brukar läsa. Och sedan tittade jag på lite klipp på youtube, anorexi klipp. Jag har lite svårt att se när steget till att se sjuk ut går har jag märkt. Jag kommer på mig själv med att tänka att det är snyggt. Att tänk om man såg ut sådär. Men´jag vet ju att man ska inte se ut så. Det är inte bra någonstans.

Dagen idag var hyffsat bra när jag kom till uddevalla. Där gick jag på espresso house med honung och min midag blev en av deras smörgåsar oc en kopp chaithé.

Hoppas att ni alla har det bra.
Bättre än jag har det just nu i dessa deppiga dagar.
Stoooor kraaam, Micha

Längesen jag skrev..

Hej alla.
Nytt år och nya möjligheter säger alla.
Men jag frågar mig själv: varför börja om från början bara för att det är ett nytt år?
Är det inte bara bättre att fortsätta som vanligt och försöka göra någonting lite bättre ist för att sätta höga krav på sig själv?

Jag hade en underbar nyår tillsammans med några vänner. Vi festade och hade roligt i frölunda. Men när jag skulle hem så kom inte spårvagnen, vilket gjorde att jag fick lite panik för att jag antagligen skulle missa sista bussen i stan osv. Men som tur var så kom det en spårvagn som gjorde att jag hann med bussen. Marcus var snäll nog att följa mig hela vägen in till stan och väntade på bussen med mig innan han åkte hem till frölunda igen. Sjukt sött. :)
Dagen efter nyår var slapp. Det var mycket sovande och läsande. Men det var skönt efter kvällen/natten innan.

I fredags åkte jag hem till Frida i Ängelholm för att tillbringa helgen där. Jag fick gå upp ganska tidigt för att hinna med allt packande och sånt. Sedan skulle pappa köra mig till centralen, och på vägen stannade vi och köpte mc donalds till mig. Väl på tåget ick jag ingen plats så det var bara att sitta på väskan och se glad ut i typ 2 timmar innan jag var framme. Tack min mobil och alla som var sociala på sms. Det gjorde resan lite roligare.
När jag väl kom fram möttes jag av en glad Frida som överföll mig med kramar haha.
Sedan gick vi hem till henne och åt ostkaka innan vi tittade på typ fyra filmer på raken och fick skrattanfall efter skrattanfall. Helgen fortsatte med mycket film tittande och snack om allt mellan himmel och jord. Vi träffade också Stoffe, Gurra, Säbbä och David. Dt var mysigt att se alla igen. Det var en underbart trevlig helg och resan hem fick jag en plats så då var det musik i öronen och sömn hela vägen hem för det var det brist på hela helgen.
Tack frida för denna helgen, det måste göras om snart igen! <3

Stoooora kramar, Micha