Ich liebe dich

Äkta vänskap är att ha en Tove som trots allt detta som händer nu.
Står vid min sida och hjälper mig genom stormen.
Som talar om för mig hur värdefull jag är
och hur mycket hon älskar mig.
Lycka är att ha en storasyster som henne! <3

Ångest..

Dom är i dig, på dig, under dig, över dig, runt dig.
Dom är överallt,
du blir inte av med dom.
Dom är under din hud,
du skriker, river, slår och skär,
men dom försvinner inte.
Panik.
Det tar aldrig slut.

Allt går åt helvete tillslut..

Sitter här med ångest som drar i mig.
Tårar som rinner nerför mina kinder
och känslan av hur mycket jag faktiskt hatar mig själv.

Fejkade skratt och leenden.
Ett ständigt bortblinkande av tårar.
En stark fasad, men ett öppet sår inuti.
Jag skrattar och ler fast jag egentligen skriker inombords.
Det ärliga skrattet försvann någonstans i all ångest.
Den glada Micha försvann samtidigt som det sista lilla ljus släcktes.
Jag vet inte vem jag är nu, vem jag får er att tro vem jag är.
Jag är fast i skiten, omringad av allt och bunden från topp till tå i det.
Jag har ingen aning om hur jag ska ta mig ur detta helvete.
Ingen aning om hur jag ska bli fri.
Går det ens??