Ingen aning.

Jag sitter här och lyssnar på "Ironic - Stay with me" om och om igen. Funderar på om det finns någon mening med livet egentligen. Allt ser ju likadant ut hela tiden. Man vaknar och går till skolan för att komma hem, plugga, sitta här en stund och sedan sova. Samma visa varje dag.
Jag försöker komma på meningen med alla bråk som varit. Men det går inte. Jag vill inte att det ska vara som det blivit mellan mig och många av mina vänner. Jag vill inte att relationen mellan mig och mina nära och kära ska vara som den är nu. Jag vill att det ska vara som det var förr. När alla umgicks och hade roligt. När vi var 15 pers i vårat gäng som hängde här uppe. Jag saknar kvällarna när vi grillade.
Jag kommer aldrig glömma nyår med Joffa. När vi var med Natha och dom. Glömmer aldrig dagarna i mammas lägenhet. Vi hade så roligt, pratade med en kille i telefon mitt i natten. Drack iskall dooleys och tog bh bilder. Haha.
Glömmer inte när vi skulle till André och satt och drack dooleys och tog kort på spårvagnen på vägen dit. Eller när vi åkte buss och Joffas byxor sprack. Alla små minnen som finns kvar så sjukt länge. Jag vill bara träffa dig nu, gumman. Jag saknar dig så sjukt mycket. Älskar dig <3