Jag kan inte stoppa det..

Vi var vänner, riktigt bra vänner. Men jag vet inte om man kan kalla vår relation för vänner längre. Vi är inte ovänner. Det har inte varit något bråk. Men vi har glidit isär. Vi var bästa vänner och umgicks i stort sett varje dag förut. En dag för drygt ett år sedan flyttade du. Vi skulle hålla kontakten ändå sa vi och vi skulle träffas. Du flyttade ändå inte långt och vi skulle kunna ses när som helst egentligen. Men du träffade kille och slutade höra av dig. Du skickar ett sms ibland och frågar vad man gör. Jag har försökt ringa dig, har velat träffa dig. Men det känns som att du tar avstånd. Som att du inte vill. Vi som funkade så bra ihop. Vi har knappt haft några bråk och vi pratade om nästan allt med varandra. Så många minnen vi fick under två år har jag aldrig fått med någon annan på så kort tid. Men det verkar som att den tiden är över nu. Jag vill inte släppa dig, inte redan. Men jag orkar inte kämpa. Inte tjata om att vi ska ses. Vi har inte setts sedan i somras. Vi har inte pratat i telefon på hur länge som helst. Vi känner varandra knappt längre och du har svårt för att acceptera den jag har blivit på den tiden som vi inte umgåtts. Jag hoppas att du någon dag ska få viljan att träffa mig. Att du någon dag ska sakna mig på riktigt och höra av dig. Jag måste släppa dig nu, släppa din hand. Lämna den vänskap vi hade bakom mig. Jag kan inte kämpa vidare med den längre. Att kämpa från ett håll går inte. Att visa kärlek men inte få någon kärlek tillbaka, man tröttnar! Jag har lagt alldeles för mycket energi på det här. Jag måste släppa det. Tack för extremt bra år och dagar med dig. Tack för minnen som alltid kommer att finnas i mitt hjärta. Tack för de gånger du stöttat mig. Jag önskar att det inte var slut här. Jag saknar att ha dig som bästa vän vid min sida..

Vem är min bästa vän nu? Kommer jag någonsin att ha en bästa vän igen?